Einsamkeit

Bleeeh, det var längesen. Jag kunde inte hindra det utan ett par tårar föll på jobbet. Skitdag, helt fucking skitdag. Har haft något fruktansvärt ont i handleden hela dagen. Riktigt kämpat igenom dagen så får man en käftsmäll i ansiktet. Sista 1½ timmen sa jag nog inte mer än 10 ord.

Utöver det så älskar jag min lillsystris

Utöver det så fick jag ett mail som gjorde mig glad och varm och uppskattad idag samt att jag fått prata med en trevlig person större delen av kvällen. Alltid lika uppskattat.

Nu när syster är ensam så är jag rädd. Hon var ju min ledstjärna. Min försäkran om att allting blir bra, att saker går att komma över och att man kan acceptera varandras egenheter och ändå får allting att funka. Kent kanske är fel sak att lyssna på nu, hmm *byter*.

Just nu har jag känslan att jag sagt något dumt till någon, men jag har ingen aning om vad, men känns så. Men å andra sidan vem orkar sitta å snacka med mig hela natten.

Jag vill till dreamhack men har fortfarande varken bil eller laptop eller nån direkt jag känner där. Får väl se om det blir tumme upp eller tumme ner. Jag hoppas på tumme upp. Det känns mestadels bra med en liten känsla av att jag är ett hopplöst socialt fall.

Förmodligen blir det middag hos föräldrarna i morgon, om jag orkar ta mig i kragen och våga tro på att jag faktiskt är helt ok att umgås med. Jag blir alltid så instängd annars. Trist både för mig och de runt mig.