Det goda och det onda

Det känns fel, en obehaglig känsla. Någonstans inom mig är det någon liten röst som varnar mig om någonting men jag kan inte förstå vad, men det gör mig obehaglig till mods.

Jag har haft ont i käkarna nu i drygt en vecka, konstant mer eller mindre. Börjar vänja mig. Jag försöker verkligen tänka på att slappna av, inte bita ihop, massera och stretcha musklerna. Det onda vill bara inte försvinna. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken faktiskt..

Stölden/rånet har nog påverkat mig lite mer än vad jag tror/velat erkänna. För tillfället känner jag små sting av rädsla ibland, ibland bara att random folk ska flyga på mig på stan, ibland kan jag få för mig de står där, i kön, köper mat på stället de rånat. Absurt. Har dock bara drömt en enda dröm så vitt jag kan minnas (den slutade allt bra i dock). Jag skulle om jag är ärlig helt uppriktigt påstå att det verkligen inte är någon fara med mig. Faktiskt. Men jag känner mig också lite förändrad och jag får nog acceptera tanken på att det kanske kommer ta ett tag innan det här försvunnit, innan jag uppfattar min omvärld som normalt igen.

Jag vill att smärtan ska försvinna, nu. Jag kan nog verkligen behöva en semester skulle jag tro.

Lite positiva nyheter är att jag har fått en ny skärm. Jag har fått låna en bil hela helgen, jag har köpt nytt porslin äääntligen, jag har köpt en julstjärna (tygblomma) och en superfin adventsljusstake. Fia har varit här och det har jag uppskattat :) Julen gör mig varm och kärleksfull. Seabounds skiva. Jag har en sexig röst! enligt mittan iaf ;P *goatsexsearchar* (internskämt) Se, nu mår jag bättre, även om den där känslan gnager. Tänk positivt, kom igen, tänk positivt. *kramar noir* Nu är det dags för mig att lägga mig, ska sova vid 00:00 så jag har 20 minuter på mig, det borde jag förhoppningsvis klara.

Ta vara