släpp mig

jag står stilla
inte för jag vill
jag sliter, jag vill fram, jag lägger ner min själ i förändring
varför binder de rep runt mig och drar mig bakåt
håller mig tillbaka

jag sliter och försöker
ändå händer ingenting
ingenting alls

frustrationen, ångesten som drar ner mig
mer ofta hela tiden känner jag den
att jag inte får vara fri från den någonstans

är jag verkligen så ensam om att vilja ha förändring
så ensam om att vilja att allt skall bli bättre?
är ni lata? fega? oförståndiga? blinda? gillar ni hur det är nu? eller har ni bara vant er? 'det duger för mig'

Det duger inte för mig längre